Fantastiskt bra, konstaterade distriktssköterskan efter att ha dubbelkollat Isacs vikt. 320g, 10% av vad han vägde för tre dagar sen, har han ökat med på lika många dagar. Så nog får han i sig mat minsann! :) Duktiga Isac!

  Efter lite tröst hos mamma...

...vilar Isac nu upp sig på soffan  

Igår kväll blev familjen på Råtorp bortskämda. Moster Anna kom hem och lagade god mat och morfar Bengt gjorde tillsammans med pappa Andreas ett ryck i tvättstugan och skruvade ihop stommarna till inredningen. Toppen! På måndag kommer rörmokaren och då ska tvättmaskin, dusch, handfat, toa med mera installeras!!! Förstår ni hur underbart det är!? Dock är det lite fogning kvar i duschen innan den är redo för att användas, men det borde bli klart under veckan som kommer.

Isac visade upp sig från sin allra bästa sida under kvällen när moster var här. Han låg och mös i hennes knä timme efter timme och jag kunde betala lite räkningar och annat som behövde göras.

Idag väntas hembesök av en distriktssköterska från barnavårdscentralen. Ska bli spännande att se hur mycket han väger nu.

Mys med moster

Mys framför brasan efter första badet  

Ha en riktigt härlig helg i det vackra höstvädret!

Kramar från oss

Jag hade blivit varnad, flera gånger om, men jag var ändå inte beredd. Runt dygn tre och fyra när mjölken rinner till på allvar brakar alla hormoner lös. Den dagen kom igår. Jag var så trött hela dagen och på kvällen spelade det nog ingen roll vad Andreas sa så kom det tårar. Oavsett om det handlade om Isac eller något helt annat. Det var också igår kväll som Andreas åkte iväg och tränade en sväng som jag för första gången var själv med Isac en längre tid.

Precis innan Andreas for iväg fick Isac sitt första bad. Nog var det lite läskigt, men betydligt bättre blev det när han fick värma sig framför brasan i mammas knä istället. Därefter passade jag på att låta honom få vara utan blöja ett tag och få lite hud mot hud. Mysigt, tyckte han! När jag sedan efter ett tag tyckte att det var dags att sätta på blöja så gick vi till hans sovrum där skötbordet är. Precis när jag började lägga ner honom så började han kissa insvept i filten, han började samtidigt gråta vilket fick mina bröst att vakna till liv. Inte visste jag att dem hade öron. För så fort han började skrika började det fullständigt forsa mjölk ur båda och där stod jag utan nåt på överkroppen. Borde ha varit en mycket rolig syn där jag försökte hitta något att torka upp den pöl som ansamlades i filten och samtidigt fick stå lutad över skötbordet för att all mjölk skulle landa på skötbordet och inte på mattan och samtidigt försöka lugna Isac.

När Andreas väl kom hem efter två timmar var jag jättehungrig och jättetrött. Isac hade ätit konstant och somnade första gången först minutrarna innan Andreas kom hem. Efter att ha ätit massa risgrynsgröt och blivit lovad att Andreas skulle ta hand om nattens blöjbyten gick jag och la mig och somnade snabbt. Och nog skulle Andreas få sin beskärda del. När han på natten gick upp, efter att Isac hade ätit, kunde han lugnt konstatera att det endast var en kissblöja. Men precis när han lyfter upp Isacs ben för att lägga under en ny blöja hörs en rejäl prutt och ut flyger det som en gång varit bröstmjölk ca tre decimetrar och klarar precis bordskanten. I samma sekund börjar Isac dessutom att kissa rakt upp i luften för att sedan avsluta med att kräkas upp lite mjölk. Jag riktigt hör hur Andreas försöker ta skydd och jag skrattar gott, men ligger kvar i sängen. Andreas reder efter hand ut situationen och får en extra puss när han och Isac kommer tillbaka till sängen, rena och torra. Sen sover vi gott resten av natten alla tre.

Livet som småbarnsförälder har bara börjat!  

Idag har Isac varit på besök hos barnläkaren som kollade bland annat hörsel, hjärtljud och leder. Allt såg jättebra ut! Han skötte sig utmärkt under besöket och var så snäll och go! Vi är dessutom stolta över att vi kom i tid på vår första utflykt. Jag tycker vi började i god tid, men det höll ändå på att bli bråttom på slutet!

Annars fungerar allting väldigt bra just nu. Idag har han ätit ungefär varannan timme och han verkar vara nöjd och tillfreds med maten. Det är mest mamma som grimaserar! :)

Tre dygn känns åtminstone som tre veckor, kanske till och med tre månader, minst. Isac är redan en sån självklar del av vår vardag. Något vi aldrig någonsin vill vara utan!

   Hej på er

Tack för alla gratulationer, sms, kommentarer med mera. Vi är så lyckliga och stolta! Vi mår jättebra alla tre.

Livet är underbart och att sitta här vid datorn känns just nu som lite slöseri med tid som jag istället skulle kunna använda till att titta och njuta av vår underbara kille! Men jag tänkte att jag skulle kunna sitta vid datorn och njuta av Isac på samma gång genom att ladda upp lite bilder till allmän beskådning. :)

Titta och njut.

På väg hem från BB

Favvomössan

Titta vem som är vaken

Trött

Familjen

Daisan snosar bebis  

Mammamys  

Som en del av er redan har hört och andra av er har misstänkt. Vår knodd, Isac, har nu tittat ut! :) Vi mår jättebra alla tre och är hemma. Isac vägde vid födseln 3490g och var 50cm lång.

För den som är intresserad följer nu en liten historia om när Isac kom till jorden.

För er som har följt bloggen, så vet ni att jag inte har haft några som helst känningar på att något skulle vara på gång. Men i fredags kväll lossnade den beryktade slemproppen och den gjorde verkligen skäl för sitt namn! :) Dock så betyder inte det så mycket mer än att en förlossning borde starta inom en vecka. Under natten hade jag en hel del molvärk och kanske fem-sex onda sammandragningar, värkar. Men det är ju inte ovanligt att man har det ett antal nätter innan det drar igång på allvar. På morgonen när jag gick upp, kände jag att det rann till lite och funderade på om det var lite av vattnet som gått. Men man har ju hört talas om de här floderna som kan komma. Ringde förlossningen som tyckte jag skulle avvakta och se om det kom något mer. De var inte lika säkra som jag att det var vattnet som hade börjat gå. Hade ju inte några regelbundna värkar heller. Kände av två stycken kanske på två timmar på morgonen. Upp och röra på mig för att se om det kommer något mer var deras tips. Sagt och gjort.

Vart kan man ta en promenad och samtidigt göra lite nytta? Jo, IKEA! Skräll!? Insåg att det började bli bråttom att få hem inredningen till tvättstugan eftersom knodden kanske var på gång någon gång under de närmsta dagarna. Så vi åkte dit och packade ihop en hel vagn med stommar, lådor, hyllplan, gångjärn, kran, ho med mera. När klockan var 11.58 stod vi i kassan och jag hade under tiden på ikea haft två värkar med kanske en trekvarts mellanrum. Men de var inte värre än att jag kunde agera normal människa där inne. Efter ikea åkte vi hem till mamma och pappa för att duscha. Och då fick jag den första kraftiga värken och mer vatten gick. Vi åkte hem till oss och Andreas värmde upp matlåda från frysen för att det skulle gå fort. Men det gick inte tillräckligt fort. När maten var klar hade ju ingen som helst aptit och värkarna gjorde mig kallsvettig och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Stå, sitta, ligga, ingenting var skönt. Det som var jobbigt var att jag dessutom inte fick någon direkt vila mellan värkarna då det gjorde väldigt ont emellanåt också. Det fick jag senare förklarat att det berodde på att han låg väldigt långt ner och när vattnet hade börjat försvinna så försvann liksom stötdämpningen och han tryckte hårt mot mitt bäcken. I och med att jag mest hade ont hela tiden och inte kunde urskilja när värkarna kom och gick så beslöt vi oss för att åka in.

Klockan 13.45 parkerade vi utanför förlossningen och vi fick träffa en barnmorska relativt fort. Som jag själv hade misstänkt så var jag inte särskilt mycket öppen. Ynka 1,5cm och för den som är ny på detta område så ska man nå upp till 10cm innan bebisen kan komma ut. Genomsnittlig öppningshastighet ligger på 1 cm på 1-2timmar... Så enligt det genomsnittet hade jag då ganska många timmar kvar. Dock var det inget snack om jag skulle åka hem eller inte utan jag fick efter lite kontroller av knoddens hjärtljud med mera hoppa i badet på förlossningen. Det var skönt ett litet, litet tag men sedan började värkarna komma tätt, tätt, tätt och ibland kom det två i rad och ibland kom liksom värken med toppen först istället för att byggas upp, bli jobbig och sen lättare.  Vid ett par tillfällen var det en lockande tanke att sjunka ner med huvudet under vattnet och ta ett djupet andetag där och få komma bort från detta onda, men istället fick Andreas stackars händer ta emot mycket stryk! Jag tror nog han tyckte det var okej jämfört med det andra alternativet! :) Efter en trekvart i badet var det outhärdligt och jag ville upp och få mer smärtlindring. Epidural var ett mycket väl tänkbart alternativ just då. Värkarna kom med knappa minuten emellan.

Väl inne på förlossningsrummet så fick jag lustgas. Halleluja! Vilken lättnad, vilken skillnad. Som tur var fungerade den toppen från första andetag och den smakade inte alls illa och gjorde mig inte illamående. Barnmorskan kontrollerade hur öppen jag var och gissa om jag vart förvånad när jag var 7cm öppen!! På bara en timme hade jag gått från 1,5cm till 7cm!

Klockan var nu ca 16.00 och lustgasen  gjorde susen så någon annan smärtlindring blev det aldrig tal om. Nog gjorde det ont fortfarande men det var så mycket mer hanterbart och dessutom blev jag lite lagom borta av lustgasen så jag kunde vila den korta tiden mellan värkarna i min egna lilla bubbla som det kändes. När knodden skulle igenom den trängsta passagen blev jag illamående men det gick relativt snabbt över och vips började krystvärkarna komma. Efter ett tag fick jag börja krysta och de mest gutturala läten frambringades. Vet inte vart de kom ifrån och inte kraften heller. Det här låter kanske lite märkligt och låt mig tillägga att jag vid det här laget inte hade lustgas heller, utan var vid mina sinnens fulla bruk, men mellan krystvärkarna började jag vid ett flertal tillfällen att skratta! Krystvärkarna var inte alls som jag hade förväntat mig. Inte i närheten och känslan av att knodden var på väg ut och allt som tänjdes ut var inte alls så som jag hade trott och jag kunde inte låta bli att skratta för att det var såå mycket bättre än jag trodde. Precis på slutet däremot, höll de emot när han var så nära ute som han kunde vara. Detta för att min kropp skulle hinna vänja sig lite och inte spricka. Det var riktigt jobbigt att inte krysta när det bara var en liten, liten push kvar och ont gjorde det. Men när krystvärken var över och jag slappnade av så tog de bort sina händer och Isac fick komma ut i princip av sig själv! Klockan var då 17.18

Han hade navelsträngen två varv runt halsen, men barnmorskan var väldigt snabb med att få bort den och det tog inte lång tid innan han började låta så där underbart som bara en nyfödd kan göra! Jag fick en spruta i benet och det tog inte lång tid innan moderkakan helt smärtfritt ramlade ut med en liten krystning från mig och ett lätt tryck på magen från barnmorskan. Fick sedan sy några stygn, men mer än så var det inte.

På det stora hela ser jag bara tillbaka på förlossningen med glädje. Redan igår kände jag att jag skulle göra om det idag igen bara för att få vår lille Isac. Såhär i efterhand inser jag att jag öppnade mig 7cm helt utan någon som helst smärtlindring! Dock så var det inte alls såhär jag trodde att förlossningen skulle gå till. Det var frustrerande och jobbigt när jag inte fick den här pausen mellan värkarna. Det gick så fort från det att värkarna började komma till det att det var igång. Jag hade föreställt mig att jag skulle gå hemma och få lite värkar med många minuters mellanrum och att detta skulle trappas upp succesisvt, men så var det inte på långa vägar. Men samtidigt kunde jag inte ha önskat mig en bättre förlossning. Allt gick så bra. Vår barnmorska var en student som genomförde sin tredje förlossning, givetvis under bevakning av en erfaren barnmorska, men både var hur gulliga och goa som helst. Allt var verkligen toppen! Men det bästa utav allt är ändå det lilla knytet som ligger och susar här bredvid mig. Min och Andreas son.

Klockan 11.58 stod vi i kassan på ikea, 13,45 parkerade vi utanför förlossningen, 17.18 är vår underbare Isac född.