Är det något man lär sig som småbarnsförälder så är det att vara effektiv och planera. Idag var vi på väg babysim. 15 minuter i vattnet tog hela dagen. Typ. Efter att Isac hade varit vaken hela morgonen tog vi en trekvarts promenad med vagnen så att han skulle sova ordentligt. Det fungerade och han fortsatte sova när jag ställde in vagnen i garaget. När han sov passade jag på att själv äta mat, packa badgrejer, pumpa mjölk, fixa ersättning, koka nappar och koka nappflaskor med mera. Efter att han hade fått sin vila tog jag upp honom och gav honom först bröstet, vilket han kämpade med en kort stund. Sedan fick han den utpumpade mjölken, men som väntat så var det inte tillräckligt så vi avslutade måltiden med ersättning. Som tack för besväret hade jag en mycket nöjd och utvilad bebis att åka till Deje med. Till skillnad mot förra gången hade vi lite bättre koll på vad som väntade och hade lärt oss av misstagen vi gjorde förra gången.

Mätt, utvilad bebis och koll på läget resulterade i en mycked nöjd Isac i plurret. Det gick så bra att Isac till och med fick göra sitt första dyk. Nemas problemas! Duktige lille killen! Vi längtar redan till nästa gång! :)

Borde hoppa i säng nu. Isac har somnat för länge sen och han lär inte göra mamma glad och ta sovmorgon i morgon... Men det är så skönt att få ett par timmar för sig själv. Sammanhängande tid liksom. Det blir det inte så mycket av den varan på dagarna. Just nu ägnar jag min fria tid åt foton. Jag vill få tummen ur och framkalla lite bilder som ska upp på väggen. Har framför handbolls-VM skissat upp ett gångbart "tavelmönster".  Nu ska jag bara bestämma vilka foton som ska sitta i vilken ram och sedan beställa och sedan vaska fram lite pengar. För det lär inte bli gratis...

"Tavelmönstret" Lättare att förklara med en bild än med ord vad jag menar! :) Tanken är att fylla upp den alldeles tomma vardagsrumsväggen. Och det lär jag lyckas med ganska bra om jag tar den här lösningen!  

I kväll och i natt är det pappafritt då Andreas är på kickoff med jobbet. Men vi har klarat oss bra än så länge. Har vi en bra förmiddag i morgon så kanske det blir en ny tur till Deje för babysim!

Nattinatti

Tror tyvärr ni får vrida på datorn denna gången för jag har inte klurat ut hur jag roterar en videofil än...

Ja, lite så känner jag mig.  Jag förstår mindre och mindre för varje dag just nu. Att vara mamma är inte lätt alla gånger. Hur som helst så har Isac ökat 130g sen förra besöket, så vi verkar vara på rätt väg. Men idag på bvc var han värre än någonsin när jag försökte amma. Han visade tydliga tecken på hunger, men blev tokarg så fort jag la honom vid bröstet. Distriktsköterskan kom med alla möjliga tips, men det var inget som hjälpte. Tillslut tog jag en lite längre paus och bar runt honom lite och då började han le! Ombytlig herre detta. Han kanske inte var hungrig trots allt funderade sköterskan, trots att hon precis som jag var övertygad om det bara några minuter tidigare. Skönt att det inte bara är jag som har svårt att tyda hans humör. Väl hemma, tjugo minuter senare, åt han utan några större bekymmer. Tänk om det ändå kunde följa med en instruktionsbok när man får bebisar! :)

Sköterskan tycker att jag ska fortsätta som jag gör och försöka att endast ge ersättning 1-2 gånger/dag. Om ett par veckor kan vi även börja med gröt och försöka ersätta ersättnignen med gröt för att inte konkurera ut bröstmjölken. Och igår skrev jag glutenfri, men det behövde den tydligen inte vara. Så Anna, om du läser detta så hade jag visst fel! Har nog läst lite för mycket på internet. Igen. :) Gluten ska introduceras i samband med annan mat, men försiktigt. Det här hittade jag på livsmedelsverkets hemsida:

"När du börjar ge smakportioner bör du också ge ditt barn mat med gluten så att barnet får vänja sig vid små mängder gluten medan det får den mesta av näringen genom bröstmjölken. Det är viktigt att gluten introduceras långsamt under pågående amning."

Samtidigt som sköterskan menade att det "inte är fel på mina bröst" utan att det verkar som att Isac inte längre förknippar dem med mat och att bli mätt så diskuterade vi ändå min livsstil. Hon föreslog att jag skulle minska min träningsmängd till två pass/vecka. De senaste veckorna har jag tränat bandy två träningar plus en match i veckan, gått på ett mamma-barn-gympa-pass och gått några längre promenader varje vecka. Tycker inte att det är så mycket och det känns tråkigt att dra ner på träningen när jag äntligen kommit igång... Men Isac är viktigast, så jag får väl kanske lugna mig lite... Men jag är tveksam till att det är där skon klämmer. Det som träningen ändå kanske påverkar är väl min vätskenivå. Jag har inte druckit tillräckligt. Jag bör dricka extra mycket när jag ammar och ännu mer om jag tränar och det har jag slarvat med.

Nej, just nu vet jag varken ut eller in. En dag i sänder får det bli och så får vi pröva oss fram för att se vad som fungerar. Amma i ett mörkt rum, amma innan han visar hungertecken, amma när jag står upp, amma när jag går. Ja, det finns många metoder att testa! :) Hur som helst är han fortfarande världens goaste bebis när han är nöjd. Skratt kan inte vara långt borta nu!

Ber om ursäkt för mina enkelspåriga inlägg just nu, men det är kring detta ämnet som mina tankar ständigt kretsar.

Ja, man skulle kunna tro det. Men det är för att stänga inne dammet.

Vi har bestämt oss för att bila bort slipsatsen som är kvar under trappan för att lägga in golvvärme även där. Det borde bli klart ikväll. Sedan behövs det lite spackling där och även på golvet i resten av hallen och sovrummet. Det är redan spacklat en gång, men skulle behöva en omgång till för att få det riktigt plant vilket behövs för det kompaktsystem vi ska lägga.

Målet är att klinkerplattor ska vara på plats till dopet 12 februari. Vi får se om vi klarar det. Som vanligt tar det längre tid än man tror (eller hoppas).

Idag har det varit träff med föräldragruppen och vi har fått ventilera amning kontra ersättning. Men jag vet fortfarande inte riktigt hur vi ska gå vidare. Ibland fungerar det jättebra. Ibland totalratar han mina bröst och har inte tålamod att vänta tills mjölken rinner till.  Under eftermiddagen idag smååt han ett par gånger. Han visade senare tecken på hunger igen och jag försökte amma, men han släppte nästan innan han ens hunnit suga tag och var arg. Vid sånna här tillfällen har jag tidigare tänkt att han kanske inte är hungrig, men den här gången prövade jag att istället ge honom ersättning och den sörplade han gladeligen i sig och var sedan på ett riktigt glatt humör.

Jag har fått tips om att man faktiskt kan ge en glutenfri risgröt redan nu, så det är väl något vi funderar på att introducera här såsmåningom. Dock så måste jag ju kunna hålla honom mätt och nöjd mellan grötmålen och det verkar inte min mjölkproduktion kunna leva upp till...

Nu har jag försökt amma honom ofta, ofta på dagarna för att öka produktionen. Han har fått ersättning på kvällen innan läggdags. I morgon tänkte jag åka till bvc och väga honom. Hoppas verkligen att det har gått åt rätt håll. Annars blir jag nog tvungen att öka på andelen ersättning...

Däckad efter en flaska ersättning. Sover som en stock trots att pappa Andreas bilar, hackar och för oväsen i källaren. 

Efter gårdagens djupa inlägg tänkte jag lätta upp stämningen med något lite ytligare. Syster yster och jag har bokat biljetter till Take That i Köpenhamn till sommaren! Weii!!

Och ja, denna gången har vi köpt biljetterna på riktigt, via ticnet! Och vi har redan fått dem i handen. Så den här gången kommer vi iväg. Weekend i Köpenhamn.

För er som inte känner till det så blev jag och min syster grundligt lurade när vi sent omsider bestämde oss för att vi ville åka till Berlin och se Robbie Williams. Biljetterna var slutsålda så vi gick in på E-bay och köpte biljetter av Alexander Lenzig från Leipzig. Tusen kronor var betalade vi och gick sedan ivrigt och väntade på att biljetterna skulle komma med posten. Det gick en vecka. Det gick två veckor. Det gick tre veckor. Plötsligt var det fredag och vi skulle egentligen bege oss till Berlin. I ren desperation åkte vi till posten för att be dem kolla om brevet möjligen fanns någonstans på väg till oss. Men icke. Två dagar senare fick vi ett mail. "Sorry, there was a mistake. I have to give you the money back." Jo, tjena. De pengarna såg vi knappast röken av. Anna, som då jobbade på banken, skickade iväg ett mail som beskrev exakt hur han skulle gå tillväga. Det hjälpte inte. Inte heller hotfulla mail från såväl oss som från pappa. Pengarna var ett minne blott. Men egentligen var det inte pengarna vi var mest besvikna över. Vi hade ju så gärna velat åka iväg. En systerweekend i Berlin kryddad med Robbie Williams. Det var ju Det vi hade längtat efter och sett fram emot!

Men nu gör vi ett nytt försök. Köpenhamn istället för Berlin. Take That med Robbie Williams som gjort come back i gruppen. Jag tror det kan bli rätt så bra det också! Längtar.

Idag har vi varit på dopsamtal med en präst. Ja, vi ska döpa Isac. Det har inte varit någon självklarhet för mig. Jag tror inte på Gud, men jag tycker om tanken och förstår på något vis meningen med det och behovet människan kan känna av att ha något större att tro på. Nu sitter Andreas bredvid mig och läser och frågar: "Tror du inte alls på Gud?" Nej, jag gör nog inte det. Inte just nu. Men däremot vill jag inte stänga honom ute, jag kanske behöver honom senare. När livet blir svårare kanske jag hittar tron inom mig. Och även om min tro inte är särskilt stark just nu så är jag ändå facinerad av religion. Man kan se så många likheter i såväl budskap som historia och religionens uppkomst i de olika religionerna. Men trots att tanken och budskapet många gånger är lika så finns det så många konflikter i världen på grund av religionen och det känns så onödigt. Bokstavstroende människor skrämmer mig. Att förlita sig helt blint på en gammal, gammal bok utan att se till hur världen ser ut idag är för mig obegripligt. Och skrämmande. Men däremot är det många bra budskap i den kristna tron och jag gillar traditionerna som den religion jag är döpt i medför. Det gäller bara att översätta och anpassa budskapen till dagens samhälle.

Tillbaks till dopet. Varför väljer jag då att döpa Isac och ska inte Isac få välja själv? Jag börjar med fråga nummer två. Den är enklast. Jo, det är klart att Isac ska få välja själv. Men han tar defintivt ingen skada av att tillhöra kristendomen till och med den dag han själv kan ta beslutet. Att kliva ur svenska kyrkan är inte särskilt svårt. Men att döpa sig vid 15 års ålder för att kunna konfirmera sig kan vara svårare och inte lika lockande. Så tänker jag och därför döper jag Isac. Han kan fortfarande välja själv.

Och om jag själv inte tror på Gud varför vill jag då döpa Isac? Som jag skrev tidigare. Det finns bra budskap och jag gillar traditionerna. Och jag väljer att se dopet som ett tillfälle att presentera och visa upp Isac för släkten. Låta honom välkomnas och få en identitet. Livet är inte svart eller vitt. Man behöver inte vara djupt troende för att tilltalas av kyrkan. Jag var inne och läste på dopguiden.se och fastnade för följande text:

Ceremonier, ritualer och mönster är viktiga för oss människor. De ger oss en känsla av sammanhang och trygghet. ”Ritualer behövs för att uttrycka att vissa händelser i vårt liv är mer betydelsefulla än andra”, menar folklivsforskaren Bengt af Klintberg. De hjälper oss också att hantera sorg och glädje, de skapar mönster i kaoset och bringar reda och ordning.

Den här texten hjälpte mig att bli övertygad om att jag vill döpa Isac. Ett dop, ett bröllop eller en begravning behöver inte enbart betyda att man till exempel välkomnas i Guds rike. Det kan lika gärna vara ett sätt att hantera glädje, sorg och kärlek på. Det är i alla fall min åsikt. Alla får göra sin egen tolkning av bibeln, Gud och kyrkan och vad man vill ta med sig från de olika delarna. Jag tar med mig traditioner och fina budskap och stannar där. Jag har full förståelse för människor som tar det ett steg längre men kräver dock samma respekt tillbaka.

Jag ser fram emot dopet. Ett tillfälle att samla släkten från min sida och från Andreas sida. Ett tillfälle att låta Isac få all den uppmärksamhet som han förtjänar. Han är ett underverk. Om han är mitt och Andreas underverk eller Guds underverk låter jag vara kvar till var och en att avgöra.