Hemma igen. Helt slut. Men det är självförvållat och värt det. :) Dock blev det förlust. Igen. 6-1 i Sandvikens favör. Glädjande är att vi gör en riktigt bra första halvlek och får sånär gå till halvtidsvila med ledning. Men SAIK kvitterar i slutminuten. I andra halvlek tryter orken, inte bara för mig, och SAIK får väl göra lite som de vill helt enkelt. Även om det fortfarande finns mycket kvar att önska i min skridskoåkning så börjar ändå tajming och teknik att hitta tillbaka. Men jag får nog räkna med att ligga efter med skridskoåkningen ett bra tag till. Som jag sagt tidigare: det är inte för inte som bandyspelare försäsongstränar i ett halvår!

Men jag måste säga att jag är lite avundsjuk på SAIK:arnas hall. Eller ganska mycket egentligen och jag är väl medveten om att en sådan inte kommer att bli aktuell här i solstan. Troligtvis blir det mer en kall lada i klass med hallen i Surte. Men en kall hall är bättre än ingen hall alls! :)

Den som förtjänar mest beröm idag är ändå vår underbare son Isac! Han har åkt buss i 10 timmar och knappt gnällt! Och att hänga med morfar var nemas problemas. Duktiga duktiga knodden.

Nu ska det bli såå skönt att sova! I morgon blir det full rulle med besök från Alsike. Det är äntligen dags för Andreas bror M med familj att träffa vår lille goding.

Ale Arena, eller...

...Göransson Arena? Jag vet vad jag skulle välja i alla fall!

En intensiv dag är till ända. Storhandling på Ica Maxi stod på schemat och innan det passade jag och Isac på att handla en pyjamas och och en body med tillhörande byxa och mössa. Vi fyllde kundvagnen rejät inne på Maxi som ni ser!

Kylskåpet som tidigare ekade tomt är nu proppfullt. Men det lär gå åt lite extra under helgen då vi får besök av Andreas ena bror med familj.

Väl hemma var det bara att mata hungrig Isac, packa upp matkassar, hänga tvätt, starta ny tvätt och till sist försöka få i mig själv lite mat! När Andreas kom hem var det dags för en välbehövlig städning och morfar kom hit och underhöll Isac och när Isac hade somnat gick han ut och skottade vår uppfart. Tack morfar!  

Isac prövar sina joggingskor som han fick av morfar i julklapp.

Isacs nya outfit. "Daddy´s No 1"

Nu ska jag hoppa i säng och hoppas på några timmars riktigt god sömn. Klockan står på 05.20 Bortamatch mot Sandviken väntar och med som hejarklack följer Isac och morfar! Mina bandygrejer är packade, grejer till Isac är packade, mat är ordnad. Jag tror faktiskt jag är förberedd och redo för morgondagen. Ska bli kul att få kliva in i Göranssons Arena! Särskilt med tanke på vädret som väntar. Skönt för min medföljande hejarklack också att få sitta i en uppvärmd hall! Om allt går som det ska så blir det fyra bandypass för min del den här veckan. Två träningar och två matcher. Inte så pjåkigt.

Nattinatti mina vänner

God fortsättning alla läsare!

Vi har haft en rolig och mycket trevlig helg i Sälen. God mat, goda efterrätter, spel och trevligt sällskap. Och skidåkning förstås. Denna resa blev det bara längdskidåkning då det är lite svårt att vara i backen en hel dag med en liten Isac som behöver mig titt som tätt. Jag är egentligen uppväxt med utförsåkning. Vi har tillbringat många helger uppe i Hovfjället och åkt ner otaliga gånger för Nalletassen, Harsprånget, Lofallet, Vargstupet och alla andra backar. Jag älskar farten i backen, att äta stenhård marabouchoklad i sittliften, grillad korv, limpsmörgåsar med ost och varm choklad, äggsmörgåsar på vägen dit, de underbart snötyngda grenarna som kantar den branta vägen upp till fjället. Ja, det är många goda ting jag förknippar med utförsåkning.

Min minnesbild från längdskidåkning när jag var liten är dock inte lika underbar. De sista jag minns är hur jag åker på ett par helt felvallade skidor och endast med nöd och näppe och mycket vilja tar mig uppför backana. Mamma och pappa har satt på mig på tok för mycket kläder och svetten lackar under overallen. Efter det tar det, med ett undantag, åtminstonde åtta år innan jag ställer mig på ett par längdskidor igen. Då framför ögenen på längdskidåkningsfanatikern Andreas. "Åk före mig litegrann så jag får se hur du åker!" Jag stapplar iväg på skidorna och hinner inte mer än 15 meter förrän Andreas förtvivlat skriker: "Stopp, stopp, STOPP!!!" Vi upptäckte dock att fördelen med min totalt obefintliga teknik var att jag inte behövde lära om från en felaktig sådan utan relativt snabbt kunde inskolas i de rätta växlarna.

Nu har jag utvecklat en slags hatkärlek till längdskidåkning. De ser så härligt och harmoniskt ut när jag ser duktiga utövare. Men när jag själv ska ut och åka så blir inte känslan den samma. Skorna klämmer på mina fötter, (ledsen Isac, men med tanke på att både mamma och pappa har hemska KalleAnka-fötter så är inte dina odds särskilt goda...) tekniken försvinner när jag blir trött och det är så mycket jobbigare än vad det ser ut att vara! Men visst, de dagar allt stämmer är det riktigt härligt. Och vad jag har upptäckt som höjer skidåkningen ett snäpp är fristil. Det verkar passa mig bättre än klassiskt. Påminner väl lite om skridskoåkningen kanske.

Med tanke på att jag ännu inte är världens bästa på längdskidor är det kanske naturligt att det är Andreas som åker med Isac bakom sig. Vagnen fungerade jättebra. Precis som vi var förvarnade om så blev klassikt för ryckigt och det var fristil som gällde när vagnen var på.

Isac verkade trivas i vagnen och sov nöjt under turerna.

Vi firade även nyår på fredagkvällen. Mycket och riktigt god mat serverades!

Gänget samlat, sånär som Isac som ligger i babygymmet och P bakom kameran.

I väntan på tolvslaget

Utslagen hjälte på nyårsdagen.