Mitt gnälliga inlägg härom veckan har gett effekt. Helt plötsligt tar Lovis längre sovstunder i vagnen igen. Tack. Med andra ord har jag fått lite mer gjort idag. Ett antal tvättar och lite städning. Inte särskilt spännande, men desto mer välbehövligt.

Efter att ha hämtat Isac tog vi som vanligt en sväng till lekparken, men vi höll på att blåsa bort och knallade sakteliga hemåt istället. Vi stannade till på en parkering och spanade på registreringsskyltar. Dabbeljo (W) och vaj (Y) hittade vi bland annat. Bokstaven E blir gärna I. Ja, som ni kanske förstår är det mest det engelska alfabetet som dyker upp när Isac leker med Ipaden. Jag försöker smyga in fem myror är fler än fyra elefanter emellanåt med deras alfabetssång.

Just siffror och bokstäver är för tillfället väldigt roligt och Isac räknar både det ena och det andra. Han hoppar för tillfället över 2 och 3. Sedan räknar han felfritt upp till 15. Därfrån hoppar han ner till 9 och räknar sedan upp till 15 igen. Det är så härligt att höra honom.

För att hoppa lite så slänger jag in lite bilder från helgen. :)

Bilder från helgen när kusinerna på Andreas sida var här på besök. Såpbubbeljakt i solen.

Isac sparkade och kastade boll med kusin J.

När kusinerana hade åkt hem tog vi en promenad till I2. Isac fick åka Äppelmasken med sin mamma och tyckte att det var spännande.

En tur i bilen blev det också. Det var med två nerövsa föräldrar som släppte iväg sin son ensam. Skulle han försöka slänga sig ur när bilen började köra? Nejdå, han satt nöjd bakom ratten alldeles ensam.

På vägen hem från tivolit hamnade vi hos kusin M och studsmattan som precis hade packats upp. Lycka!

Nej, nu ska jag ta över Lovis från Andreas famn.

Nattinatti

Bilder från Iphonen på vår lillskrota som så gärna vill snutta nätterna igenom.

En natt med åtminstone 4-5 timmar sammanhängande sömn hade varit trevligt. Det tror jag att min käre sambo också hade tyckt varit bra då han har får ta en del av konsekvenserna som min sömnbrist ger. Förmågan att hantera stressiga situationer sjunker drastigt och tålamodet försvinner all världens väg. Jag tycker inte om mig själv när jag är såhär trött. Och har man ett barn på drygt två år behövs tålamod. Ska man klä på densamma krävs tålamod. Skriker dessutom dottern på fyra månader hysteriskt i vagnen under tiden ökar stressen betydligt. Då önskar man att man hade haft lite bättre nätter i ryggen.

För övrigt upptäcker jag allt mer hur Isac blir lite av en spegelbild av mig. Jag hör Isac nästintill hysteriskt säga "Såååja Lovis, luuuugn Lovis" när hon gråter och skriker. Ja, hur många gånger har jag inte desperat bett Loivs lugna sig när hon skriker i vagnen medan jag klär på Isac. Jag skrattar när han tar tag i min arm, tittar mig djupt i ögonen och säger "stanna kvar hemma", så att jag liksom ska förstå att han menar det han säger. Jag märker även att han tar efter från dagis. Häromdagen bad jag honom hämta en ny blöja. När det inte hände något så sa jag att jag skulle gå och hämta istället. Då blev det fart på Isac. Han började springa mot sovrummet men stannade och vände sig mot mig och sa mycket bestämt: "Mamma nu är Stopp hämta blöja!". Okej, mamma ska alltså inte hämta blöja. Han härmar och tar efter uttryck och det är så härligt att följa hans utveckling.

Ja, livet som förälder är verkligen en berg- och dalbana. Men allt det goda överväger det jobbiga och de här tråknätterna kommer såsmånigom att vara ett minne blott. Jag kommer att tycka att "Äh, det var inte så farligt. Det var en så kort period". På något vis sållar hjärnan snabbt bort det som har varit jobbigt och fokuserar istället på det som har varit bra. Och tur är väl det!

Nu är det dags för ännu en natt. Håll tummarna för lite mer sömn är ni snälla!

Nattinatti

Sitter för ovanlighetens skull vid datorn. Det är annars mycket bloggande från mobilen just nu. Jag är inte riktigt kompis med min proppfulla dator och ids inte starta upp den så ofta. Dock närmar sig även mobilen bristningsgränsen så jag behöver tömma den på lite bilder bland annat. Det är väl sisådär 2500 bilder tror jag.

Liten i stora världen.

Idag har jag och barnen varit en sväng på stan. Isac har mestadels gått, vilket är såå spännande såklart. Han har tittat på bussar, vinkat till polisbilen, studerat rulltrappan och lagt sig ner mitt i ett köpcenter för att noga studera det högblanka klinkergovlet. Vi avslutade med att handla lite mat. Fredag eftermiddag = Inte direkt ensamna! Barnvagn plus en Isac. Men bara han får hjälpa till så är det inga bekymmer. Jag får ha lite is i magen och ge några ursäktande blickar när vi blockerar vägarna eller när Isac har lite svårt att kontrollera kundvagnen. Men hem kom vi med Tacos. Fast grillad kycking och turkisk yoghurt istället för köttfärs och creme fraiche. Ombyte förnöjer.

Idag har vi också invigt vattenfärgerna som jag köpte häromdagen. På Isacs begäran fick jag rita en blå traktor med mun, en blå gubbe, ett hjärta, två solar och några fåglar. Tjusigt va!? 

När jag ändå är i farten slänger jag in videoklippet där Isac inviger sin nya matta.

Isac har för övrigt börjat tycka om att pussas och kramas. Innan läggdags får jag och Lovis en varsin puss på munnen och sedan två kramar var. Att kramas innebär för Isacs del att man lägger kinderna mot varandra och i och med att man har två kinder så blir det två kramar. Ibland behöver det inte vara krångligare än så! <3

Puss och kramkram från oss

Ja, misstanken fanns där redan igår. En känsla av att det var något som inte stämde när han var så hysterisk som han var igår kväll. På dagis idag har han dock varit som vanligt och busat, lekt och ätit massor. Men succesivt under eftermiddagen har han dock blivit gnälligare och gnälligare och lagom till det att Andreas kom hem var han närmast otröstlig. Öronen fick vi inte ta på.

Då han har haft en öroninflammation tidigare som värkt sönder ringde jag 1177 för att höra hur vi skulle gå vidare. Under de 45 minutrarna som det tog innan jag kom fram lyckades vi få i honom alvedon vilket gjorde susen och en stund senare däckade han i soffan framför Bilar. Som väntat fick vi rådet att avvakta till imorgon då alvedonen hjälpte och han inte hade feber. Jag hoppas att vi slipper mötas av var som rinner ur örat imorgon.

Ja, det var vår kväll det. Någon träning blev det därför inte idag. Nåja, jag har fortfarande träningsvärk efter matchen från igår som vi vann med 8-3. Det var kul att spela och jag lyckades till och med peta in en boll bakom motståndarnas målvakt. Låt gå för att hon hade solen i ögonen och bollen ändrade riktning på någon spelare. Mål som mål!

Bild från en match för ett par år sen när jag bjuds på en liten flygtur. Numera spelar jag med nummer 23 på ryggen.

Jag borde veta bättre. Att skriva om något som är bra är som att be om det motsatta. Igår skrev jag att Isac sällan vaknar av sig själv före åtta. Halvsju i morse vaknade jag tvärt av ett illtjut från Isac som låg alldeles intill mig. Han kastade sig ur sängen och sprang in till köket och upp på sin stol medan han upprepade orden "Måste äta mat"! Okej, vad hade han drömt egentligen? När han hade lugnat sig frågade jag honom om han inte skulle komma och mysa med mamma och Lovis i sängen, men det sa han bestämt nej till och befallde mig istället att ta på mig kläder. För första gången på riktigt länge var vi faktiskt i tid till dagis.

Väl på plats var det vilda protester från Isac som absolut inte skulle gå in och absolut inte skulle ta av sig kläderna. Han ville vara ute och leka, åka rutschkana. Men när jag väl fått av honom alla kläder och torkat hans tårar sprang han lika glatt som vanligt in och hoppade upp i soffan med en bok i handen. Får nog bli en liten picknick i parken efter dagis med chokladkorvarna från igår. Det är förvisso kallt även idag, men med hjälp av lager på lager brukar vi lyckas hålla oss varma alla tre. Det är härligt med rosor på kinderna!

Vill för övrigt ge mig själv en klapp på axeln. Plockat, städat, tvättat tre tvättar, dammsugit och våttorkat. Check. Fick liksom övertala mig själv varannan minut att fortsätta och inte krypa ner under en filt vilket var det mest lockande alternativet. Men trots att jag har plockat och städat hela övervånignen så hittar jag fortfarande inte dosan till DVD:n... Vet inte hur många gånger jag har tittat under soffan och i vedkorgen. Den ligger fortfarande inte där!

Igår gick jag igenom kökslådor. Rensade och rengjorde och möblerade om lite lätt. Fick inspiration från min storasyster igår efter att ha fått denna bild.

Ett gäng lappar med olika uppdrag. Stora som små, roliga som tråkiga. Bara att dra en lapp och sätta igång! :)

Jag började skriva upp saker som behövde göras här hemma, men övergick rätt snart till att istället dra igång med en av punkterna. Städa kökslådorna! Mycket välbehövligt kan tilläggas. Men som vanligt tar det lite längre tid än vad man tror och det finns därför ett gäng lådor kvar att gå igenom.

Myssund i soffan. Ja, stunder som ovan får man ta tillvara på. För tro mig, det är inte alltid så harmoniskt och mysigt att vara tvåbarnsmamma.

Andreas tävlade i Icebug Winter Run under eftermiddagen. Det var en fyrmannastafett där var och en sprang 2,5 km i vinterterräng. Lite bitter är jag att dem faktiskt vann. De kunde väl ha släppt ett lag förbi sig. Tvåorna fick en varsin gratis hotellnatt. Ettorna fick en varsin pannlampa. Jodå, Andreas är nöjd. Han hade ju faktiskt inte just den pannlampan redan. Men jag hade gärna tagit del av hotellnatten! :) Men okej. Grattis älskling.

Själv hade jag en prövning här hemma. Får lite grann skylla mig själv som kanske valde fel fight. Eller snarare vid fel tillfälle. För det här är ändå en fight vi måste ta. Isac sitter inte gärna i sin stol utan står mycket hellre. Gärna balanserandes med en fot på sin egen stol och en på min. Och så undrar ni hur det kom sig att han ramlade av stolen härom veckan!? Men att försöka amma Lovis, äta min soppa och samtidigt få Isac och sitta och äta sin soppa och inte ta min smörgås? Nej, Malin. Det fixar du inte. Och då är det liksom idiotiskt att ta fighten just då. Det visste jag redan innan... Men jag struntade i magkänslan och straffet var en Isac som gråter och skriker i hallen efter IPaden som ligger på hatthyllan, en Lovis som skriker och gråter på en filt på golvet för att hon inte får någon uppmärksamhet och jag själv som gråter i soffan. Mest arg för att jag tog fighten när jag visste att det inte skulle komma något gott ur den och därmed bråkade med Isac i onödan vilket inte känns okej. När ska jag lära mig?

Efter dagis igår tog vi en sväng till lekparken. Rutschkanor, gungor, klättring och annan lek blev det. Även en fikastund med lussebulle och varm choklad. Sedan var det en frusen familj som gick hem och myste framför brasan!

Härom veckan diskuterade vi med en annan småbarnsförälder om barn och sömn. Efter att ha berättat om hur Isac ibland beter sig nämnde den andra föräldern "nattskräck". jag har tänkt tanken tidigare, men inte undersökt det närmre. Idag googlade jag nattskräck och inser att symptomen, om man kan kalla det så, stämmer till punkt och pricka in på Isac.

"Nattskräck kallas det när barnet får ett skräck- eller raserianfall efter det att det har somnat, i regel under de tre första timmarnas sömn. Barnet förefaller vara vaket och kan sätta sig upp eller resa sig i sängen och gråta våldsamt. Det verkar skärrat eller ilsket och kanske ser det ut som om det slåss mot någon eller något. Detta är inte detsamma som en mardröm.