Direktlänk till inlägg 4 juni 2011
Sedan kanske en månad tillbaka är jag faktiskt tillbaka på matchvikt. Den vikt jag startade min graviditet på. Att jag för åtta månader sedan vägde 24 kg mer än nu känns lite halvknäppt. Fast jag var under graviditeten aldrig särskilt orolig över kilona. Jag visste visserligen att ett antal kilon var självförvållade genom för lite träning och för mycket gott, men jag hade även i bakhuvudet att både min mamma och min syster har gått upp mycket under sina graviditeter och sedan gått ner det rätt så snabbt igen. Nio månader upp och nio månader ner sägs det. Och ja, det stämmer väl ändå ganska bra för min del. Visserligen är kilona aningen omplacerade mot förra våren när jag blev gravid, men det rättar väl till sig sakta men säkert det med.
Det största beviset på att jag faktiskt börjar känna att jag är tillbaka är att jag har börjat använda jeans igen. Visst, det finns lite kvinnliga kärlekshandtag som letar sig över kanten, men det ser ändå inte så hemskt ut.
De sista kilona har nästan ramlat av av sig själva. Jag har visserligen börjat träna lite mer, men jag har inte haft någon överdriven koll på kosten, mer än sunt förnuft. Och det känns skönt. För jag mår bra nu. Jag vill inte behöva tänka för mycket. Jag vill få unna mig lite gott emellanåt. Ibland oftare, ibland mer sällan. Ibland mer, ibland mindre.
Jag trivs i mig själv och jag har världens finaste lilla grabb. Och jag är stolt. Stolt över Isac. Stolt över Andreas. Stolt över mig.
1-2 veckor innan Isac tittade ut. 94 kg.
24 kg mindre med en alldeles fantastisk liten kille. Han är värd allt och lite till!!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 |
30 |
||||||
|