Det finns inte många kvällar som slår just fredagkvällar. Den kväll då hela helgen ligger framför en. Och att dessutom påbörja den med en rejäl löptur gör inte saken sämre. Det blev två varv på Skutbergets kuperade fem kilometersslinga. Första passet på nio dagar efter en seg förkylning.

Efter en kilometer hade Andreas och min lillebror redan skaffat ett rejält försprång, den brantaste backen tornade upp sig och mina ben kändes lika starka och stadiga som spagetti. Då gjorde jag något jag aldrig brukar göra. Jag stannade. Argt. Ville inte fortsätta. Tyckte att det var meningslöst och ville ge upp. Men så gjorde jag ett av mina berömda "Enar-skutt" för att få ur lite frustration ur kroppen och tog sats och sprang upp för backen. Fick så småningom igång benen och betade av de 10 kilometrarna på 54-55 minuter.  En okej tid med tanke på att det är ordentligt kuperat och att jag varit förkyld.

Stadsloppet närmar sig med stormsteg och jag har en hel del ångest inför loppet. Försöker intala mig själv att det är en rolig grej och att ingen annan förväntar sig storverk av mig.  Ja, förutom jag själv då... Dumma tävlingsinstinkter som alltid tittar fram så fort det vankas någon form av tävling! Menmen, man kan ju inte göra mer än sitt bästa. Eller hur?

Nej, nu ska jag njuta av denna underbara kväll.

Hemlagad Pizza, Neverstop och Isvatten. M M M. Ismaskinen i frysen som vi har i källaren har gått varm den sista veckan. Det är så gott att bara springa och fylla på med is när helst man önskar. Lyx.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I Skutbergets milspår i becksvart mörker trevade vi fram tillsammans. Hand i hand. Och från och med då var det du och jag. Tio år senare händer det fortfarande att vi famlar i blindo, men vi gör det alltid tillsammans.   Tre månader efter vå...

Efter att ha gått in på min blogg här efter några månaders dvala inser jag att ni måste sitta där ute alldeles pirriga och fulla av förväntan över hur det egentligen gick med vår gräsmatta!? Jag ska inte låta er vänta längre.   Grä...

För dryga veckan sen fyllde Isac sju år. Det är svårt att inte dra till med klyschan om hur fort tiden går! SJU år!Han är tydligen stor nu och använder sig av uttryck som typ, liksom, asbra och coolt. Men den mjuka, omtänksamma killen finns kvar där ...

    Idag har vi haft en lycklig tjej som strålat ikapp med solen. Hon var så glad över att det var hennes födelsedag. Vi har firat med sång, frukost på sängen, strandhäng och glasstårta.   Molly är vår lilla pratkvarn. Hon är väldigt ve...

Det går framåt i trädgården och trädäck och gräsmatta känns inte alltför långt borta. Om jag får drömma lite, vilket jag gärna gör, så har vi både trädäck och gräsmatta inom två veckor. Men så vet jag också att saker sällan går som planerat. Som vi l...