Kvällens middag intogs på Max i Trollhättan. Precis när vi hade satt oss kom en barnfamilj och satte sig ett par bord bort. Det tog inte lång tid förrän dottern, ca fyra år spillde ut hela coca colan. Jag och Andreas smålog menande mot varandra. Utspilld dryck är vardagsmat för oss med en tvååring i huset. Men just denna middag behövde vi inte oroa oss för utspillda drycker då Isac var hos mormor o morfar och med oss var bara Lovis som än så länge inte har så yviga rörelser. Jag slängde i mig maten för att sedan låta Lovis äta. Jag har precis ammat klart och Andreas håller på att plocka ihop efter oss när jag ser muggen med cola kommande flygandes. Och DÄR var hela mitt byxben dränkt i coca cola. Tack älskling.

Vi småler än en gång, denna gången, lite skamset, i riktning mot småbarnsfamiljen. Jag förklarar att vi lämnat vår tvååring hemma. "Men vad hjälpte det?" undrar jag och kastar en blick mot Andreas som försöker torka mina byxor med servetter.

Ja, så var vi äntligen på väg. Förvisso en dryg timme senare än planerat. Allt är som vanligt med andra ord. Det blir alltid massa småplock och letande och springande när man tror att man är klar.

Försöker skaka av mig stressen det innebär att komma iväg och istället börja njuta av vår weekend. Tycker alltid att det är jobbigt innan vi kommer iväg, framför allt för att allt alltid tar längre tid än vad jag tror och att vi därför inte kommer iväg när vi har tänkt oss. Det spelar egentligen inte någon roll. Vi har inte bråttom. Men ändå. Som jag har skrivit tidigare så bygger jag upp bilder av hur dagen ska se ut och jag är lite halvkass på att hantera mig själv när dessa bilder ändras. Och det gör dem ofta.

Var det något jag och Andreas lärde oss under renoveringen så var det att prata igenom hur dagen skulle se ut. Vad vi skulle göra, hur länge vi skulle hålla på, när vi skulle avsluta o.s.v Andreas är lite av en evighetsmaskin och hade kunnat renovera dygnet runt i princip. Min gräns gick väl ungefär hälften så långt. En gemensam målbild där båda var överens var därför väldigt viktig för att vi skulle ha en bra och produktiv dag där båda var på gott humör. Och det är väl något vi har tagit med oss från renoveringstiden, även om vi inte alltid lyckas. Många av dagens "bråk" kan ofta härledas till bristande kommunikation. Vi har helt enkelt målat upp en varsin bild av dagen istället för en gemensam.

Ja, nu spårade jag ur väldigt här. Hade tänkt skriva om min tur på stan i förmiddags och lite om morgondagen, men jag har redan skrivit mer än tillräckligt för att nån ska orka läsa. Bjuder på en liten bild från bussen där jag tillsammans med mina små tar upp hela barnvagnsutrymmet! :)

Trevlig fredagskväll till er!