Idag möttes jag av en lapp på förskolan som jag gärna hade sluppit se just nu med bara några dagar till BF. Just det, en lapp om magsjuka som tydligen har bitit tag i några av barnen på avdelningen. Nu var det knappast någon epidemi än och det handlade mer om diarrér än spyor. Men jag har ett ganska starkt minne av i våras när Isac kom hem med diarré. Han var inte särskilt påverkad och spydde aldrig. Men det gjorde jag. Om och om igen. Blev frisk, åt mat ett par dagar och så började det om för att göra ytterligare ett tredje besök innan jag blev helt frisk. Detta var väl runt vecka 15-16 i graviditeten om jag inte missminner mig alldeles. Så lite som jag vägde efter de två veckorna har jag nog inte vägt sen högstadiet.

Så, att det "bara" är diarrér är ingen tröst för mig! Jag överväger starkt att låta Isac vara hemma på måndag. Om inte annat lär det bli ett samtal till förskolan för att kolla läget och se om det verkar spridas innan jag skickar iväg honom. Tycker att jag får vara lite nojjig nu när jag är så nära en förlossning som man kan bli. Just kombinationen magsjuka/föda barn känns mindre spännande!

Annars har vi en lugn fredagkväll framför oss. Lite favorit i repris för Isacs del som även denna fredag tillbringar kvällen och natten hos mormor och morfar. Överlycklig kille som glatt packade sina snuttisar och böcker. Jag är trötter idag och tänker inte röra mig värst mycket från soffan förutom då Andreas serverar middagen han just nu står och lagar. Gottgott. Sedan blir det Gino till efterrätt. Färsk frukt med ett täcke av vit choklad som grillas i ugnen och serveras med glass. Har köpt färsk ananas som är så gott i denna efterrätt. Att det dessutom finns en myt om att färsk ananas kan sätta igång en förlossning gör inte saken sämre! :) Håll tummarna!

Bjuder avslutningsvis på ett par bilder strax innan läggning igår. Så här kan det se ut hos oss då.

Mamma-Isac-mys. Läsa bok är en populär aktivitet.

Även Daisan ligger och myser.

Trevlig helg till er alla! Nu vankas det middag!

Idag hann jag knappt lyfta ur Isac ur vagnen förrän han sa "Hejdå mamma" och när jag inte genast avlägsnade mig så fick jag ett till hejdå. Någon talar tydligt om att han trivs och knappast behöver ha sin mamma i närheten när han är på dagis. Så det var bara för mig att knalla hemåt efter några ord med personalen. Godingen. Det gör att jag förlåter honom trots att han har legat hela natten på tvären mellan oss och att jag titt som tätt har vaknat av hans fötter på halsen, huvudet, kinden o.s.v. 

Läste just igenom min förlossningsberättelse från när Isac föddes och kan inte låta bli att undra hur det ska bli den här gången. Jag har bara goda minnen och ser tillbaka med glädje på dagen då Isac kom. Den var snabb, men därför också väldigt intensiv. Jag öppnade mig 6,5 cm på en timme! Jag är därför glad att jag inte har mer än tio minuter till sjukhuset. Vem vet hur fort det går den här gången!? Dessutom vill jag inte ens föreställa mig hur det måste vara att sitta stilla i en bil i en timme med värkar!! Hua.

Även om jag, betydligt mer än med Isac, längtar efter att graviditeten ska vara över så känns det lite sorgligt att det snart just är över. Det är något magiskt med att ha en liten växande varelse i sin kropp ändå. Man är aldrig ensam. Just nu bökar Krabaten runt och har dessutom hicka. Det känns helt overkligt att jag vilken dag som helst istället kommer att ha denna lilla människa i min famn. Tänk att vi snart är fyra i familjen. Längtar galet mycket!

Tänk att snart ha en sån här i famnen igen. Och tänk att Isac för två år sedan var denna lilla varelse. Galet.