Mycket graviditetssnack och mycket gnäll från min sida den senaste tiden. Men de här sista veckorna är kämpigare än vad jag upplevde de sista veckorna med Isac i magen. Då kände jag att jag hade kunnat gå ett par veckor till utan problem. Nu vill jag verkligen att Krabaten ska komma snarast möjligast. Och inte bara för att jag ska slippa graviditetskrämporna utan för att få föda, kämpa och träffa Krabaten.

Mina två graviditeter har varit olika. Den här gången har jag mått mer illa och varit trött i stort sett hela graviditeten. Nu på slutet har jag ofta ont i huvudet, är rastlös och har svårt att koppla av och sova på nätterna. Det stora pluset är att jag har haft mycket mindre halsbränna den här gången!! Det tackar jag för! Foglossningen har varit ganska lika båda gångerna. Jag har känt av det extremt tidigt, men det blir liksom aldrig särskilt mycket värre utan är hanterbart så länge jag inte härjar runt allt för mycket.

Och även om graviditeterna har varit olika inbillar jag mig att förlossningen kommer bli likadan på något vis, trots att jag vet att förlossningar kan variera i det oändliga. Men jag har ju liksom bara varit med på en förlossning och det blir därför min bild av hur en förlossning går till. Så varje gång jag har kissat (vilket är ofta) hoppas jag (känsliga läsare varnas) se slemproppen på pappret när jag torkar mig. Varje gång jag ställer mig upp på natten/morgonen väntar jag på att vattnet ska gå. Och så har jag hållit på ett bra tag. Det är ändå 10 dagar kvar till BF och det är inte alls säkert att varken slempropp lossnar eller vattnet går förrän långt in i förlossningsskedet. Tönk om jag går över två veckor. Då kommer jag hinna bli tokig av att gå och leta tecken på att det närmar sig.

De flesta säger att man ofta går kortare tid med andra barnet och att förlossningen går snabbare. Jag gick över tre dagar med Isac och hade en snabb förlossning. Därför tänker jag att förlossningen kommer starta runt BF och gå snabbt och smidigt, såsom det tydligen brukar med andra barnet. Eftersom detta är den uppmålade bilden kommer jag säkert gå över tre veckor och tvingas bli igångsatt och sedan få en riktig maratonförlossning! Kanske är det den bilden jag borde bygga upp så får det istället bli en positiv överraskning!

Jaja, Isac sover och Andreas är uppe på vinden och byter filter i ventilationsaggregatet. Ren luft ska krabaten få när hen väl väljer att titta ut (försöker mig på att använda hen även fast det känns lite avigt på något vis, men det känns bättre än att skriva den i alla fall). Jag ska vila, vilket verkar vara det enda som min kropp vill göra nu för tiden. Isac tillbringade kvällen och natten hos mormor och morfar. Rätt så nöjd kille kan jag lova! Jag och Andreas unnade oss en middag på Fontana di trevi där jag fick min efterlängtade oxfilé med potatisgratäng och rödvinssky. Gooooooott. Men en envis huvudvärk har sedan gårkvällen hängt kvar och stört mig såväl under natten som förmiddagen idag så i ett försök att bota den ska jag nu försöka slumra lite.

Trevlig helg till er!