Puss på dig.

Myyyyyys.

Tända ljus.

Dagen idag har som jag skrev nedan bestått av BVC-besök. Men städning i form av plock och piff har det också blivit, likaså en löprunda för Andreas del. Dagen avrundades med middagsbesök av mormor och morfar och med städat hus, tänd brasa, tända ljus och underbara barn var det en härlig stund.

Nu sitter jag i soffan med de få godisbitarna som häxorna och spökena har lämnat kvar. Isac blir inte det minsta rädd för spökena som ringer på dörren, men däremot väldigt avundsjuk på godiset dem får! :) Så han fick tillslut en liten geisha att smaska på i soffan. Det är ju lillördag trots allt.

Hoppas ni har en trevlig kväll därute!

Den här bilden är från första mötet mellan Isac och Lovis som då var ett halvt dygn gammal.

Just de här kläderna som Lovis har på sig på bilden var också kläderna som Lovis hade på sig på sitt första BVC-besök som hon var på idag. Vi stöter på barnmorskan som har följt mig under graviditeten och hon kommer fram och gratulerar och frågor något om hur stor "han" var. Jag bryr mig inte om att korrigera och samtalet är snart över. Mössan, säger jag till Andreas när bm har gått vidare, som en förklaring till varför hon så självklart sa "han".

Strax därefter kommer den andra barnmorskan förbi som vi hade lite kontakt med när vi gick i föräldragruppen med Isac. Hon frågar efter namnet men säger sedan också "han" när hon pratar om Lovis.

Och nej, jag bryr mig inte det minsta om någon tror att Lovis är en han istället för en hon. Jag tar inte illa vid mig. Det går ju liksom inte att se när de är så små. Det är först nu i Isacs ålder som det börjar bli lättare tycker jag. Men, det är så uppenbart att det är färgerna som styr. Hade jag satt en rosa mössa på Lovis hade det inte varit någon tvekan.

Nu är ju inte jag någon jätterosa tjej direkt, men jag har faktiskt redan några rosa favoriter i garderoben till Lovis. Dock kommer dem att blandas upp med alla andra härliga färger och även kläder som Isac har haft. Att ständigt klä henne i rosa för att ingen ska tro att hon är en kille är inget jag tänker göra. Hon får väl bli min finaste pojkflicka då. Isac går förövrigt i rosa stövlar varje dag och han bryr sig knappast. Men tänk va det är inprogrammerat med färger och kön. Det är ju lite galet ändå.

Besöket i övrigt gick jättebra. Vikten var 3805 gram. Hon har därmed passerat födelsevikten med råge på mindre än en vecka och ökat 400 gram på tre dagar. Så nog verkar hon få mat! Det är bara hennes mamma som får bita sig i fingret när hennes dotter suger tag. Såriga bröstvårtor är ingen höjdare, men nu verkar det tack och lov vara på väg bort.