Om några timmar blir vår finaste Lovis fyra dygn. Tänk vad snabbt livet kan förändras. Jag tyckte allt var bra innan. Nu är det ännu bättre. Nu är det helt fantastiskt. Isac verkar tycka om sin lillasyster och idag gav han henne till och med en puss. På något vis verkar han inte tycka att det är det minsta konstigt att hon är här hela tiden. <3

Vår lilla tjej vill vara nära, nära. Jag ska försöka njuta av den här tiden då hon sover på en mest hela tiden, för jag vet att jag om några månader kommer att sakna den. Precis som med Isac kretsar livet åter kring soffan med Iphone och TV som sällskap och amningskudde, filtar och handdukar som stöd, särskilt en dag som denna när det är ett fruktansvärt höstrusk utanför dörren. I morgon ser vädret bättre ut och vi lär ta åtminstone en promenad med Isac och pappa till någon lekpark.

Amningen har kommit igång bra även om Lovis njuter mer av den än mamma än så länge, men det rättar nog till sig snart. I övrigt mår jag oförskämt bra för att vara så kort tid efter förlossningen. Att jag slapp sy är en stor del i det hela. Inga skavande och obehagliga stygn. TACK. Vikt såhär några dagar efter förlossningen är 81 kg. 5 kg mindre än toppnoteringen än så länge med andra ord. Inte för att jag bryr mig just nu. Det är mest för att minnas.

Mamma och Isac tittar på Spöket Laban. Lovis sover. Lyx att ha två sånna godingar i famnen tycker mamma. <3

Sleeping beauty

Hej, här har ni mig.