...i skogen gick, rosor på kind och solsken i blick. Läpparna små utav bär äro blå. Bara jag slapp att så ensam här gå. 

Brummelibrumm, vem lufsar där? Buskarna knaka. En hund visst det är. Lurvig är pälsen, men Olle blir glad: "Å, en kamrat, det var bra, se goddag!"

Klappar så björnen med händer små. Räcker fram korgen: "Se där smaka på!" Nalle, han slukar mest allt vad där är: "Hör du, jag tror, att du tycker om bär!"

Mor fick nu se dem, gav till ett skri. Björnen sprang bort, nu är leken förbi. "Å, varför skrämde du undan min vän? Mor lilla, bed honom komma igen!" 

Att sjunga igenom alla fyra verser tar drygt en minut, ungefär lika lång tid som det tar att långsamt vagga runt köksön två varv härhemma. Och ja, så har en hel del tid spenderats idag. Inte vår bästa dag direkt. Men det finns en plats som Isac alltid, märkligt nog, skiner upp på. I princip oavsett vilket humöret är innan. Det är på skötbordet! Kanske ska tillbringa hela dagen där i morgon om humöret blir det samma som dagens.

Har en hiskelig träningsvärk i mina lår sen gårdagens träning också. Gick ut jämt liite för hårt med djupa knäböj. Efter det var det inte mycket kvar av de stackars låren. Märker att jag ligger ett halvår efter mina lagkamrater. Bandyn har verkligen jordens längsta försäsongsträning, men den ger resultat!

Hade tänkt gå på mamma-gympan i morgon men är utan bil och det verkar som att temperaturen åter ska sjunka i natt och i morgon, så det är risk för att det är för kallt för att jag ska kunna gå dit med vagnen... Har jag dessutom samma träningsvärk i morgon som idag så är det nog inte ens lönt. Men den som lever får se!

Nej, nu ska jag krypa ner under täcket och hoppas på lite mer sammanhängande sömn än föregående nätter

Sitter och funderar på vart våra sex-timmar-i-sträck-nätter har tagit vägen. De senaste nätterna har Isac velat ha mat lite titt som tätt. Första gången i natt stod klockan på 01.10 när jag började amma och efter ett tag hade han ätit klart och somnade om. Klockan 02.50 var det dags igen och efter den måltiden ville han inte somna om, i alla fall inte i sin egen säng. Till slut la sig Andreas intill Isac och vi sov gott alla tre i knappt två och en halv timme och sen var det någon som var vaken och hungrig igen.

Jag tror han är lite lätt förkyld och att det kan vara det som spökar och i natt var det nog mer närhet än mat han eftersträvade. Jag minns att jag i natt sträckte mig efter nappen för att ge den till Isac, men efter ett tag när Isac fortfarande ligger och bökar inser jag att bara gjorde det i tanken/drömmen och får göra ett nytt försök för att få nappen från sänggaveln till Isacs mun. Trött eller?