Igår spelade jag, hör och häpna, bandymatch! Jajjemen. Blev värvad till veteranlaget för att ge VAIK:arna lite motstånd. Det var som tur var inte fullstor plan och inte full matchtid. Hade det varit det så hade det inte varit mycket kvar av mig! Efter en minst sagt trevande första halvlek så tyckte jag att jag kom igång hyfsat i andra halvleken. Det är härligt att vara på is igen, men gårdagens -15 kändes i tossingarna kan jag lova. Det är inte mycket som är värre än tår som tinar. Hua!

Imorgon ska jag och Isac göra premiär på mamma-barn-gympan på KMTI. Heja mamma!! Det är skönt att komma igång och träna igen och få jobba med kroppen och få bli lite trött, fysiskt.

Ser ut att kunna bli en snöig helg. Mysigt! Ja, jag menar det. Jag älskar vintern om det nu inte har framgått tidigare. I alla fall när vintern får vara vit. Hellre -10 än runt nollan, regn, blåst och snöblask! Det går inte en dag utan att jag spontant utbister hur vackert det är ute. Enligt långtidsprognoserna ska det kalla vädret hålla i sig till jul med undantag för någon plusgrad i morgon. Men jag får nog råda er till att hålla er inomhus på onsdag om prognosen stämmer. -19 grader är budet just nu. Det är lite väl kallt även för mitt tycke.

Natti natti

Ibland kanske jag tar mig vatten över huvudet, är lite väl spontan och inte tänker igenom allt så noga, men min inställning är att saker och ting löser sig. Man måste inte alltid veta och planera allt. Och det brukar faktiskt lösa sig. Eller så har jag bara haft tur hittills! :)

I går lyckades jag få tag på en klipptid, vilket jag knappt trodde var möjligt innan jul, så den tog jag. Jag tänkte att om Isac får långtråkigt så har ju både pappa Andreas och moster Anna inte ens hundra meter från sina jobb till frisörsalongen om Isac behöver ha lite underhållning. Dock var Andreas i Örebro och Anna fick jag inte tag på, så det var med lite oro som jag klev in för att tillbringa två timmar hos frissan, särskilt då Isac inte var på sitt allra bästa humör. Det blev inte bättre av att Isac började gnälla så fort jag satt mig i stolen. Hur ska detta sluta tänkte jag. Får väl amma medan färgen verkar eller nåt. Men efter att ha stoppat tillbaka nappen några gånger och vaggat bilstolen med foten ett antal minuter så slocknade han tillslut och sov sedan som en stock under hela besöket och en timme till därefter. Nemas problemas. Det löste sig! Eller så hade jag bara tur! :)

För övrigt har jag märkt att "Mors lilla Olle" har blivit min låt för att lugna ner, nej inte Isac, utan mig själv. Eller rättare sagt, jag tror att jag lugnar ner Isac men i själva verket är den till för att lugna ner mig själv ner vi båda är stressade. Som till exempel i bilen på väg hem från affären när Isac blir sådär panikhungrig som bara bebisar kan bli. I hopp om att försöka trösta och lugna honom sjunger jag desperat Mors lilla Olle. Inte för att han blir mindre hungrig av det och knappast slutar han skrika, men det lugnar mig såpass mycket att jag inte kör rally hem. Det roligaste är dock att jag numera även nynnar Mors lilla Olle tyst i huvudet när jag blir stressad. Till exempel när frisören skulle skölja håret och jag lämnade Isac för några minuter och tyckte att han började blinka med ögonen för att vakna precis när jag gick. Då ville att jag tiden skulle gå lite snabbare. Men när min frisör, från sin utsiktsplats, berättade att Isac sov förnöjt så slappnade jag av igen och Mors lilla Olle kunde vandra ut ur mitt huvud och in i skogen.