Ungefär sådär sovandes skulle jag vilja vara nu... Men jag vet att det i bästa fall är två timmar till dess. Lilltussan här bredvid mig är en riktig nattsuddare. Amma, amma, amma är vad som gäller hela kvällen lång för tillfället. Napp? Nope. Inte intresserad. Lik sin bror på så vis, även om han tog den ibland i alla fall. Det är väl inget jag direkt sörjer, men ibland skulle det vara skönt om hon kunde snutta på något annat än mig! :)

Dagen och mina storslagna planer då? Jodå, har väl ändå bockat av en del på listan. Men det har varit en kämpig dag då tröttheten har slagit igenom humöret och jag har varit nära att säga upp mig som mamma ett flertal gånger. Att gå ut ur huset och sätta mig i en snödriva och andas ett litet tag har varit lockande. Brukar i dessa lägen försöka påminna mig om att det är jag själv som har valt detta och inte låta tröttheten och frustrationen gå ut över barnen. Lyckades tyvärr sådär med den biten idag.

Lovis, som bara ville vara nära hela dagen lång, grät direkt jag satte henne i vagnen när vi skulle gå ut. Inget ljud stressar mig mer än när mina barn gråter. Går upp för att hämta Isac. Lovis skriker. Isac sniglar sig ner för trappan. Lovis skriker. Försöker påminna mig själv om att barn inte förstår ord som skynda... Lovis skriker. Släpper in Isac i garaget. Lovis skriker. Jag konstaterar att tvätten är klar och bestämmer mig för att snabbt sätta en ny. Lovis skriker. Hänger de, turligt nog, få plaggen. Lovis skriker inte. Istället hör jag en lättare duns följt av gapskratt från Isac. Detta upprepar sig. Funderar en kort stund på vad han gör och går dit för att kolla. Min misstanke bekräftas. Han vaggar vagnen med Lovis fram och tillbaka så att hjulen krockar med garageporten. Krocken är såpass mild att jag känner mig lugn vad gäller Lovis säkerhet. Hon tycks uppskatta vaggandet och har tystnat och Isac har roligt. Då så, tillbaka till tvättstugan. Snabbt in med ny tvätt. Stressar och spiller tvättmedel i sköljmedelsfacket. Väljer att blunda för det. Springer upp för att jag håller på att få panik på mina obekväma trosor och vet att jag kommer få än mer panik om jag går ut på promenad i dem. Hör en duns från garaget. Skriker "försiktigt" till Isac som ändå inte hör. Ner igen. Isac har blött ner sina strumpor. Upp igen, hämta nya strumpor. Isac blir ledsen för att jag tar av honom strumporna med bilar och jag måste övertyga honom att ta på sig de torra sockorna. Isac är ledsen. Lovis som inte längre har någon som vaggar henne skriker. Jag gnäller på Lovis som skriker och på Isac som inte sitter stilla. Nödvändigt? Knappast. Men frustrationen är skyhög. Till slut är vi alla på något vis påklädda och redo för en promenad som vi alla behöver mer än något annat.

Livet som småbarnsförälder! <3

Den här veckan har vi lämnat hushållet åt sitt öde. Det har helt enkelt varit en sån vecka då vi har haft annat som behövts prioriteras högre än städning, tvätt och matlagning. Så när jag ikväll tar med mig barnen till mamma så är det för andra gången den här veckan. Tack!

Andreas åkte till Örebro tidigt i morse och kommer hem runt midnatt. Lite jobb, lite roligheter och julbord väntar för hans del. Jag å andra sidan har satt ribban högt här hemma. Dock typ flera mil för högt. Jag har tänkt ta igen allt som inte har hunnits med under veckan. Plocka, plocka, plocka så det bara är att ta fram dammsugaren i morgon. Tvätta en himlans massa kläder. Ta årets julkort på mina små. Ut med Isac i pulkan. Ut med båda i vagnen plus hund efter lunch. Baka ischoklad. Sortera kläder. Hänga med syster och hennes E. Ja och så ta hand om mina barn också. Ja, ribban är liiiite för hög kanske. Men friskt vågat hälften vunnet. Nu kör vi!