Ja, det är jag det. Och ni som inte tycker om bajs och kiss kan sluta läsa nu. För idag gjorde Isac både och på pottan. Sedan betraktade han sedan nöjt hur mamma tömde pottanns innehåll i toaletten. "Hejdå kiss, hejdå bajs" sa Isac och vinkade ner i toaletten. Världens finaste goding. Än är det en bit kvar till ett liv utan blöjor. Men han börjar fatta poängen!

Imorgon bitti är det luciatåg och grötfrukost på Isacs dagis för barn och föräldrar. Det ska bli så mysigt. Under dagen/kvällen ska det pyntas julgran som Isac var och inhandlade idag med sin pappa. Julklappar ska slås in också. Tema jul i morgon med andra ord.

Pojkarna i familjen redo för julgransjakt.

Nattinatti

Igår blev jag ett år äldre. Ytterligare ett år har alltså passerat. Det var min femte födelsedag tillsammans med Andreas och när jag tänker tillbaka på de senaste fem åren inser jag hur mycket som har hänt under den tiden.

När vi träffades i november 2007 var jag tjugo år och bodde tillfälligt hos mamma och pappa för att spara in pengar till långresan jag skulle göra under våren. Därför var det ganska naturligt att jag mer eller mindre bodde hos Andreas direkt efter att vi hade träffats och nyckeln till lägenheten fick jag efter bara ett par veckor. Jag höll på att läsa upp ett par betyg på komvux eftersom jag hade långt framskridna planer på att läsa till sjukgymnast i Luleå. Men så blev det inte. Ganska snart stod det klart för mig att jag inte ville flytta från min kärlek och jag började tänka om och sökte in till programet biomedicinsk analytiker i Örebro istället.

Låt gå för att den är suddig. Men det är av de första bilderna på oss tillsammans. December 2007.

Sedan bar det av på långresa till Asien med Johanna och Elin plus/minus lite syskon och annat. Andreas kom ner och reste med oss i en månad. När jag kom tillbaka till Sverige tog det inte mer än en månad förrän jag tillsammans med Andreas stod som husägare. Ett tegelhus från 1954 som behövde en rejäl ansiktslyftning invändigt. Jag tror inte vi visste vad vi gav oss inpå, framförallt inte jag och ganska snart hade vi blåst ut hela huset och bodde i ett litet rum i källaren med micro som enda källa till varm mat.

Några bilder från Camp Asisa 2008. Längtar tillbaka.

Vårt gula tegelhus

Under sommaren hade jag också fått kalla fötter vad gäller utbildningen och ett par veckor innan terminsstart tänkte jag om helt och beslutade mig för att bli energi- och miljöingenjör.

Det kommande året 2008/2009 bytte vi ut fönster och dörrar. Vi renoverade kök och badrum, slipade golv i sovrummen, la golvvärme i hall och badrum. När sommaren (2009) kom fyllde Andreas 30 år. Vi passade på att fira både honom och huset med släkt och vänner i trädgården. Då var själva boplanet någorlunda iordnignsställt. I oktober påbörjades, vad som skulle bli, en mycket lerig dränering av huset. Gissa om jag vad glad för all snö som föll den vintern och dolde vår trädgård. Men det som göms i snö kommer upp i tö och det som göms i lera lutar mera! :)

Några bilder från renoveringen...

Och så dräneringen...

Så till våren/sommaren 2010 sådde vi gräs för att få en fin gräsmatta. Vi väntade vårt första barn och hade full sjå med att renovera tvättstuga och badrum i källaren. Under den sommaren var vi helt utan dusch och badade därför ofta, ofta i älven. Så kom då vår älskade Isac i oktober 2010 och livet började på riktigt. Renoveringen bromsades upp och vi njöt av livet och fixade lite i källaren med golvvärme och nytt golv i hall och sovrum.

Andreas och hans pappa sår gräs.

Isolering av tvättstuga. För före- och efterbilder se här.

Finaste Isac föds.

Sommaren 2011 påbörjades rivningen av uteplatsen för att istället bygga uterum och trädäck vilket blev klart under hösten. Andreas var hemma med Isac som hunnit bli ett år medan jag läste mitt sista år på utbildningen. Två dagar innan min födelsedag överraskar Andreas mig med en skattjakt som slutar med en förlovning.

Uterum och trädäck.  

Skattjakt med förlovning som avslutning.

2012 inleddes med en ny graviditet, Isac skolades in på dagis och jag påbörjade mitt exjobb. När sommaren var här var jag färdig energi- och miljöingenjör. Sommaren flöt förbi och snart var det höst. Isac hann precis fylla två år innan lillasyster Lovis tittade ut. Och nu är livet än mer underbart. Nästan jämt i alla fall.

Och så kom älskade Lovis till familjen.

Och här står jag i dag. På fem år har jag alltså hunnit med att träffa mannen i mitt liv, göra en långresa i Asien, köpa hus och totalrenovera det, utbilda mig till ingenjör, förlova mig och få två underbara barn. Ärligt talat så hoppas jag att kommande fem år blir lite lugnare. Det enda som behöver hända förutom att mina barn ska växa och må bra är gärna att jag hittar ett jobb. Kanske ett bröllop såsmånigom. men det är det inte så bråttom med.